Precis så lät det när en av mina kära bloggkollegor gav sig hän under den andra halvleken av matchen mot Skattkärr. Jag misstänker att det till största delen var riktat mot rättskiparen, vilket inte alltid hör till ovanligheterna, men fick en helt annan effekt.

De som främst vaknade till var de tappra kämparna i det rödblå stället. Och...helt plötsligt fick vi se ett spel som föll oss alla i smaken. Press högt upp i banan, passningar som satt rätt och löpningar som öppnade ytor för andra. Allt detta tack vare att "vandaren" satt kvar på läktaren och gav konstruktiv kritik till en matchfunktionär. Eller...?

Kanske var den andra halvleken mot Skattkärr den vändning som vi längtat efter? David satte ett äkta hattrick efter förtjänstfullt förarbete av en handfull medspelare, och försvarslinjen såg ut som en Maginot-linje. Det som ändå var mest positivt i mina ögon var att laget höll ihop på ett helt annat sätt. Ytorna krymptes för motståndarna och helt plötsligt blev en röd tröja oftast först på bollen. Kan vi dessutom krydda detta med att inte alltid spela på den första löpningen, vilket oftast blir på David, utan söka den andra löpningen med passet då och då, så kommer vi att kunna se ännu fler roliga halvlekar och hela matcher under året.

Nu väntar ett alltid lika nervkittlande derbydrama mot de som envist hävdar att gräset är grönt, men glöm inte vad Imperiet lärt oss: Ett hjärta är alltid rött- ett hjärta har alltid rätt!

/Owe