Statistik, kickoff och gungande höfter
Den som valde att investera sina pengar i SK Sifhällas böteskassa2 kan komma att få en riktigt trevlig julbonus i slutet av året. På en dryg månad är kassan nu uppe exakta 835 kr, då med ett antal obetalda faktureringar ute. Detta trots att böteskassan1 på ett värde av 300 kr blev stulen. Polisen har meddelat att man ett par kilometer från brottsplatsen funnit en 50-lapp med någon form av text på. Texten var liten och otydlig, placerad precis under fröken Linds näsa. Det är svårt att tyda handstilen, men man tror att det står "Viktor Olsen äger!" Eftersom spåret leder tillbaks till SK Sifhälla och inte efter brottslingarna har polisen valt att lägga ner förundersökningen. Vi gratulerar förövaren/förövarna till några extra slantar och vi hoppas att de åtminstone avsätter några kronor för att gå och se seriepremiären nu på lördag. Angående den "kastade" 50-lappen kan man bara förutsätta att man valde att slänga bort den eftersom man inte visste vart den hade varit.
Böteskassesystemet är i sig inte märkvärdigt. Det finns 7 företeelser som resulterar i böter och reglerna gäller för såväl spelare som ledare. Nedan följer lite statistik för hur utdelningen har varit hittills och vilka som är de största syndarna.
Företeelse Antal Flitigaste syndare Guldgossen
Sen ankomst 25:- 9 Viktor Olsen 16 spelare
Ogiltig frånvaro 25:- 4 Niklas Vogt 19 spelare
Onödig varning 50:- 1 Viktor Gambring Övriga
Onödig utvisning 100:- 0 0 Samtliga
Störande av samling 25:- 9 Filip Milton 16
Glömt material 25:- 2 Niklas Vogt & Jesper B Övriga
Linslus i ST 10:- /Bild 52 Erik Kärnström 8 bilder Pablo,Rasmus,David
Värt att nämna är att Urban Johansson leder den interna kampen i ledarstaben på samtliga punkter som regelbrott inträffat.
Inför seriepremiären åkte vi förra helgen på en kickoff i Göteborg. Den innehöll bland annat 5 timmars teoretisk genomgång om fotboll och allt vad det innebär. Om fotboll enbart bestod av en teoretisk del är jag nu ganska säker på att det hade varit jag som satte den där underbara straffen i stolpen i tisdags, och inte Messi. Fast å andra sidan var det någon som sa att en föreläsare har "tappat" majoriteten av åhörarna redan efter sju minuter. I så fall kan jag åtminstone berätta ett stycke ur Norges historia. Om hur man förr i tiden tränade boll på kullerstensgator för att stabilisera fotleder och på så vis hade Europas minst skadebenägna VM-trupp...
Utöver den teoretiska biten bjöds det även på god mat, El
Classico och stadsnöjen. Jag själv och Widing blev av någon anledning
separerade från laget och hamnade bara på konstigare och konstigare dansställen.
På det första stället var det Jag, Robin och 200 härliga sydamerikaner. Mycket
trevligt, men vi kände att våra höftleder inte var konstruerade för den typen
av dans så vi tog våra sargade kulleder och drog vidare. På något konstigt sätt
hamnade vi på ett ställe som mer eller mindre var en korsning av Shakira och
Limbo. Lägg därtill att de 200 sydamerikanerna från det tidigare stället även
de hade förflyttat sig till vårt nya dansställe. Tagna av stundens allvar
gjorde vi allt för att smälta in...Robin är tyvärr skadad och därför inte med i
helgens premiärtrupp. Han hävdar att det är axeln som spökar. Det är antingen
det, eller för att höftleden ligger någonstans längs Göta Älv i Göteborg.
Vi tog oss åtminstone tillbaks till hotellet, men vägen dit
blev en upplevelse. Ingen av oss var riktigt säkra på hur vi skulle ta oss
tillbaka. Jag själv tog upp min mobil, satte igång gpsen och knappade in koordinaterna.
Vi trallade på samtidigt som jag går och
följer den lila vägen på gpsen. När vi närmar oss allt mörkare gator börjar jag
att stirra blint på gpsen, utan att ha någon större uppsikt framåt. Helt
plötsligt, från ingenstans tittar en "nattjobbare" fram bakom en
pelare, mitt framför mig och säger "500 kr för en timme". Jag får en
mindre hjärtattack och skickar iväg mobilen rakt upp i luften. Naturligtvis
inte på grund av det tillsynes låga priset utan på ren instinkt när kroppen är
på väg in i Ta vad du vill bara du inte skjuter mig ställning. Mobilen slår i
backen några decimeter från "arbetarens" fötter och går i fyra delar.
Jag samlar ihop kadavret och skyndar raskt vidare till ljusare gator. 30
minuter och en rejäl spricka i displayen
senare återförenas vi med den förlorade skaran på hotellet.
Jag vill använda de sista raderna till att försvara den nya
tv-serien Wermland forever. Den har fått massiv kritik från tittare och inte
minst från Karlstad kommun. Jag är inget större fan, men jag kan tycka att
glåpord och kritik mot skådespelarna känns obefogat. Jag tycker inte alls att
skådespelarna är så dåliga som majoriteten verkar tycka. Någon eller någots svagheter
uppmärksammas som mest när man sätter det i jämförelse med något bättre. En
Volvo S60 kan se helt okej ut om du ställer den på en tom parkering, men kommer
det en Ferrari Enzo och parkerar bredvid så ser den kanske inte lika okej ut
längre. Min poäng är; Klart att skådespelarna i Wermland forever upplevs som
värdelösa när vi har sett Barcelona tre gånger under samma vecka. Perspektiv,
tack!
På återseende
Andersson
Föregående inlägg: 52 kg eller 102???
Nästa inlägg: Förändringar
0 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar