1-4 blev matchen igår mot de gula eleganterna från Kristinehamn, Villastaden som fått  in en riktigt fin PR-värvning i Andreas Andersson. Vi spelade med många bortfall och många man på ovana platser och vi gör det riktigt bra, med sammanlagt 8 juniorer och några nyblivna seniorer i truppen så kämpar vi heroiskt och gör en bra match med undantag för några misstag vid målen. Men det visar att vi har ett härligt "go" i laget, och att vi faktiskt kan stå upp mot de flesta lagen i 4:an trots några etablerade spelare som är skadade/sjuka/avstängda. Imponerade, igår var Mattias Svärd äldst i SKS på hela 26 år!

---------

Till helgen skall vi ha en liten tripp till Göteborg med laget, vi skall bo på hotell och lyssna på Håkans teoriomgångar. Kanske blir det några sarkastiska skämt om Färjestad, lära sig några nya norska ord och höra en och annan "gliring" mot Karl, som Håkan alltid lyckas klämma in. Detta ska bli riktigt skoj.

--------

En härligt iskall fredag för några månader sen när jag inte hade bil till jobbet då mor har fått för sig att börja på morgonspinning fick jag helt enkelt ta mammas kärringcykel. när jag var på väg hem så var det så kallt att att snoret förvandlats till istappar och rumpan frusit fast på  sadeln, givetvis hade jag överskattat mitt underhudsfett och frös som attan, och som grädde på moset hade jag glömt handskar också och efter att mina frusna händer d börjat domna upp till 2 stora snöbollar slog det mig: Cykla utan att hålla i styret gjorde jag ju jämt när jag var mindre. Det vore ju något. Om inte var det den enda utvägen om jag skulle komma hem med några händer. men efter 7 år utan cykel så var det med stor ovana jag släpper styret, tar händerna in i sidofickan och får en total njutning i vad som kändes vara en bastu för händerna...... i 2½ sekund, för efter detta går det fort och styret vänder sig ut och in jag gör en halvnelson på mig själv och flyger 2.3 meter upp i luften med ansiktet rakt in i sporthällas staket, som tur var är jag så akrobatisk så jag lyckades klamra mig fast i staketet där jag hängde ett tag. alldeles illröd i ansiktet leder jag cykeln till Statoil köper mig ett par handskar och cyklar i lågt tempo hem.

 

--------------------

Angående Owes inlägg läste jag en viss hyllning till Johan Lindh. (!?)

Egentligen kan man beskriva Johan Lindh med ett ord : Dalslänning. Men för att precisera sig lite mer så får jag väl beskriva lite. mer 'göbbe' kan man inte hitta. När Johan öppnar munnen låter det som han vart med i 30 och på hans tid var det minsann inga bollar av plast, utan det var läderbollar som vägde 180 kg när det var blött, målvakterna hade inga handskar och offside var inte ens på kartan på den tiden. Nu är det ju så att när Johan var "ung" var säsongen 10/11 så nu har det väl inte ändrats så mycket sen förra året. han är ju dock snart 23 år. När våran andra gubbe inom laget, tillika bloggpartner Gustav Johansson (som numera kan kalla sig gubbe då han nyss fyllda 30 och en unge på lager) fick höra att Johan var 22 år utbrister han "Men vad i h******e är du bara 22?! Jag trodde du typ var 35!!!"

Hans största intresse är trav, har man inte svarta fotbollsskor av läder får man höra det varje träning i ett par månader. Han kan absolut inte luncha med lagkollegor utan det är raka vägen hem där han gjort köttfärssås och spaghetti i storkok. Självklart leder han uppvärmningen och den innebär mer ett marathonlopp än att springa sig lite varm inför nästa övning, nej så ser du att vi går på knäna i matchminut 1 så vet ni vem som hållt i uppvärmningen. Men jag måste säga att jag gillar våran lelle dalslänning iallafall! :)

--------

På återseende / Pösen